Ett grått London, täckt av dimma, är det första som möter en i Harry Potter och Halvblodsprinsen, den senaste filmatiseringen av böckerna om trollkarlen Harry Potter. Stämningen är kall och miljön avskalad. Mystiska, mörka skuggor flyger genom staden, och en bros oförklarliga rasande skakar mugglarvärlden, men även trollkarlsvärlden då det för dem bara betyder en sak: Lord Voldemort är i farten.

Harry påbörjar sitt sjätte år på Hogwarts tillsammans med sina vänner, och de tonåringar som man har skymtat i de senaste två filmerna har helt plötsligt slagit ut helt. Det nya året är fyllt av alla stormande tonårskänslor som förälskelser, relationer och svartsjuka, samtidigt som Harry måste börja fokusera på sitt livs kanske viktigaste uppgift: att förgöra Lord Voldemort. Till sin hjälp har han rektorn Dumbledore, som genom filmen tar med oss på olika resor genom Voldemorts förflutna.

Harry Potter och Halvblodsprinsen är väldigt välgjord. De allvarligare temana och de lättsammare temana varvas hela tiden genom byte av miljö och stämning, där ingen dominerar den andre för mycket. Det är en mörk, dyster och sorglig film, samtidigt som den är väldigt rolig och ger många skratt; skratt som nästan fastnar i halsen ibland. Trots deras magiska egenskaper, och den farliga världen utanför slottets trygga murar, så är Harry och hans skolkamrater egentligen inget mer än vanliga tonåringar med vanliga tonårsproblem, och det känns trovärdigt.

Den magiska Harry Potter-känslan finns också där hela tiden, och med några få undantag så är filmen väldigt trogen boken; manusförfattaren har gjort ett bra jobb. Man måste även ge en stor eloge till skådespelarna, som efter de senaste filmernas lite halvtaskiga insatser verkligen har ryckt upp sig och spelar jättebra, vilket är en positiv överraskning.

Det som ger filmen lite minus i kanten enligt mig är att det ibland kan bli lite abrupta hopp mellan scenerna, och lite snäva vändningar, trots att scenerna individuellt är fantastiska. Det finns väldigt många parallella trådar, men det i sig är inget problem eftersom det är så historien är. Problemet är just att det går så fort i vändningarna så ibland hinner man liksom inte smälta en scen innan man måste ta itu med en ny.

Det är lite synd, men jag tycker ändå att filmen är väldigt, väldigt bra, och väldigt sevärd, och jag tycker definitivt att den är värd 4,5.

Skriven av: Mina Hovland

Du måste vara inloggad för att kommentera

Ett grått London, täckt av dimma, är det första som möter en i Harry Potter och Halvblodsprinsen, den senaste filmatiseringen av böckerna om trollkarlen Harry Potter. Stämningen är kall och miljön avskalad. Mystiska, mörka skuggor flyger genom staden, och en bros oförklarliga rasande skakar mugglarvärlden, men även trollkarlsvärlden då det för dem bara betyder en sak: Lord Voldemort är i farten. Harry påbörjar sitt sjätte år på Hogwarts tillsammans med sina vänner, och de tonåringar som man har skymtat i de senaste två filmerna har helt plötsligt slagit ut helt. Det nya året är fyllt av alla stormande tonårskänslor som förälskelser, relationer och svartsjuka, samtidigt som Harry måste börja fokusera på sitt livs kanske viktigaste uppgift: att förgöra Lord Voldemort. Till sin hjälp har han rektorn Dumbledore, som genom filmen tar med oss på olika resor genom Voldemorts förflutna. Harry Potter och Halvblodsprinsen är väldigt välgjord. De allvarligare temana och de lättsammare temana varvas hela tiden genom byte av miljö och stämning, där ingen dominerar den andre för mycket. Det är en mörk, dyster och sorglig film, samtidigt som den är väldigt rolig och ger många skratt; skratt som nästan fastnar i halsen ibland. Trots deras magiska egenskaper, och den farliga världen utanför slottets trygga murar, så är Harry och hans skolkamrater egentligen inget mer än vanliga tonåringar med vanliga tonårsproblem, och det känns trovärdigt. Den magiska Harry Potter-känslan finns också där hela tiden, och med några få undantag så är filmen väldigt trogen boken; manusförfattaren har gjort ett bra jobb. Man måste även ge en stor eloge till skådespelarna, som efter de senaste filmernas lite halvtaskiga insatser verkligen har ryckt upp sig och spelar jättebra, vilket är en positiv överraskning. Det som ger filmen lite minus i kanten enligt mig är att det ibland kan bli lite abrupta hopp mellan scenerna, och lite snäva vändningar, trots att scenerna individuellt är fantastiska. Det finns väldigt många parallella trådar, men det i sig är inget problem eftersom det är så historien är. Problemet är just att det går så fort i vändningarna så ibland hinner man liksom inte smälta en scen innan man måste ta itu med en ny. Det är lite synd, men jag tycker ändå att filmen är väldigt, väldigt bra, och väldigt sevärd, och jag tycker definitivt att den är värd 4,5.

För att undvika problem med spambotar bland kommentarerna så har vi på hemsidan valt att implementera denna enkla funktion. Allt du behöver göra för att skriva en kommentar på hemsidan är att skriva mskomm i textrutan nedan.